Sedan länge har jag inspirerats av s.k. ancestral nutrition, Weston A. Price, traditional diet, autoimmuna protokollet (AIP), paleokost etc. Det finns alltid flera lager av kunskap att ta till sig inom ett område, vilket är spännande och givande när man är på sin egen läkningsresa eller får följa någon annans.

Att äta och leva som våra förfäder och förmödrar många  generationer tillbaka gjorde, är rätt ur så många aspekter. Först och främst använde de inte gifter, besprutningsmedel och antibiotika till sina odlingar och sina djur. De använde det som fanns nära, maten fraktades inte långt och ofta kom den från den egna gården eller de närmaste omgivningarna. Inte heller processade man maten hårt på sätt som försämrade näringen i den, utan ofta ökade näringstillgängligheten av t.ex. fermentering. Man hade en nära relation till sin mat och en tacksamhet och slängde inte bort mycket, det är den etiska biten av att äta ursprungligt.

Och sist men inte minst, man åt inälvsmat! Långt tillbaka i tiden har inälvsmaten varit högt värderad. Även jagande folk idag förstår värdet av den koncentrerade näringen i t.ex. lever. Att vi slutade äta inälvsmat sammanfaller i tiden med att många åkommor blev vanligare, eller t.om. att betrakta som vanliga folksjukdomar, såsom anemi/järnbrist, autoimmuna sjukdomar som reumatism, olika tarmsjukdomar, diabetes typ 1 och typ 2, Hashimoto’s, cancer, Sjögrens m. fl.

Det finns förstås en mängd faktorer som samverkat i att göra vårt immunförsvar obalanserat och våra kroppar mer toxiska. Läkemedel, vacciner, giftiga tandlagningsmaterial, kemikalier i jord, luft och vattendrag, främmande strålning, stress, ljudföroreningar och ”naturbrist”, för att nämna några. Men att maten ändrades från födan vi evolverat med till processad mat, vitt socker och  besprutade sädesslag tror jag är en del i att de flesta av oss får en autoimmun, inflammatorisk eller annan sjukdom, allergi eller överkänsligheter ofta tidigt under livets gång.

Det kan vara svårt att vänja smaklökarna vid mat man inte är van vid eller vuxit upp med. Inte bara smak utan även texturen är annorlunda. Lever kan tillagas med bacon, lök och något syrligt som t.ex. lingon. Och ätas med gräddig sås till (såsen kan vara med hemsyrad grädde i, eller bara skyn från levern.)

Varsamt torkad gräsbeteslever ger bl.a. biotillgänglig koppar, A- och D-vitamin (nödvändiga för korrekt järnhantering). Lever är också rikt på järn samt B-vitaminer i aktiva former som vår kropp kan ta upp och använda direkt i cellerna. Särskilt viktiga för vår energiomsättning och avgiftning är B2/riboflavin, folat samt vitamin B12, vilket många har ett extra behov av.

Många tror att lever är giftigt, eftersom levern är ett organ som kroppen använder för att processa ut gifter ur kroppen. Det kan ju vara sant om levern kommer från djur som inte fått sin naturliga föda, alltså kraftfoder och odlad eller besprutad säd, om de stressas, fått tillväxthormoner och antibiotika. Men har kon fått gå och beta gräs i lugn och ro, är dess lever frisk och proppfull med näringsämnen som hjälper oss att göra oss av med våra överskottsgifter.

Många gånger är lever en rest som inte har stort värde och slängs i skogen. Jag själv har fått lever gratis flera gånger när jag köpt annat lokalt kött.

Innan man vant sig – och om man har svårt att få tag på lever från gräsbetande giftfria djur – eller om man är på resa, är det väldigt praktiskt att det finns torkad gräsbetesnötlever i kapslar.  Nu finns det en svensk webshop där man kan beställa svensktillverkad torkad gräsbeteslever i kapslar. Naturshopen.se har även flera andra kosttillskott som på så naturligt sätt som möjligt kan hjälpa till att ge biotillgänglig näring  till våra utmattade enzym- och endokrina system, medan vi vänjer oss att äta naturlig förfädersmat.