Som näringsterapeut reflekterar man ofta över hur vanligt det är att patienter står på 4-6 stycken läkemedel som ger just de symtom och besvär som de söker komplementärmedicinskt stöd för. Besvären/smärtorna som gjort att de sökt skolmedicinsk vård är dessutom ofta kvar. I Fass för förskrivare finns listat vilka prover som bör tas regelbundet vid viss medicinering och när vissa biverkningar indikerar att läkemedlet omedelbart ska utsättas eller trappas ned. Detta följs i många fall inte upp av vården och de som får lida är patienterna som kanske är äldre, inte orkar prata för sig eller läsa på själva och sitter på ett besök hos läkare under 5 minuter där de inte hinner varken ställa eller än mindre få svar på sina frågor.
– Ska man lappa och laga? Eller gå till roten och åtgärda det som orsakat besvären i första hand? Närings- och funktionsmedicinen förordar förstås det sistnämnda. Hos mig får de över en timme på sig, jag lyssnar på dem och läser deras historia mycket noggrant. Vi mättar upp de brister som fanns från början och de som läkemedlen skapat. Sen kan kroppen börja avgifta och ta upp näringen i maten och först då finns grunden för varaktigt läkande. Samma process är förstås tillämplig oavsett ålder.
http://www.vetenskaphalsa.se/farre-lakemedelsfel-for-de-aldre/