Ringblomma

Calendula vulgaris.

Inom läkeörttraditionen används ringblomma för sina lenande och läkande egenskaper, främst på sår och för trasiga slemhinnor. Ringblomma är milt men samtidigt effektivt och kan användas både ut- och invärtes. Arten tillhör korgblommiga växter som man kan vara allergisk emot.

Kuriosa: i många kulturer, t.ex. i den mexikanska används ringblommeblad ceremoniellt i kransar och andra dekorationer.

Verksam del av växten: blomblad. I ringblomma finns bl.a. färgrika flavonoider, eteroljor och terpenoider. Blommorna är lätta att odla själv, vackra och nyttiga att ha i en sallad och passar att strö färska över tillagad mat. De frösår sig själv, lämnar du några fröståndare kommer de ofta upp året därpå.

Användning: ”magkatarr”, irriterade och såriga slemhinnor i mage och tarm, infektioner i andra slemhinnor såsom t.ex. i underliv eller urinvägar – kombineras då utmärkt med Läkemalva.  Man kan göra läkande sittbad eller ångbad med ringblomma för att lindra underlivsirritationer. I te eller extrakt av ringblomma finns bakterie-, svamp- och virusbekämpande ämnen.

Extrakt av ringblomma i en salva lindrar hudåkommor som utslag och eksem, även infekterade. Ingår i många salvor för babyvård.